Stadsutveckling och planering av idrottsytor ska gå hand i hand

Kategorier: Idrott, Stadsbyggnad
Taggar: , , , , , , ,

Karin Mattsson Weijber uppmanar i en krönika riksdagen att se över Plan- och bygglagen i syfte att få kommunerna att planera in ytor för idrott och fysisk aktivitet i stadsrummet. Jag är positiv till idén eftersom jag anser att kommunernas huvudansvar är att stadsplanera för invånarnas gemensamma bästa.

Stockholms stad ska fram till 2030 bygga 140 000 bostäder. Vi har ett viktigt ansvar att samtidigt planera för nya skolor, nya äldreboenden, gruppbostäder, nya parker och givetvis också nya idrottsanläggningar, både för spontant och organiserat idrottande. Idrottsnämnden har dessutom under förra året fattat beslut om idrottsinvesteringar som ska prioritera barn- och ungdomsidrotten.

Idrottsnämnden i Stockholms stad fick för ett tag sedan kommunfullmäktiges uppdrag att ta fram en långsiktig investeringsplan för idrottsanläggningar. Syftet är att kartlägga behovet och komma med förslag kring vilka anläggningar som behöver prioriteras och i vilka delar av staden som det är mest prioriterat att bygga dessa. Idrottsnämnden har därefter fått en kartläggning kring närheten till olika idrottsanläggningar i olika delar av staden. Utöver detta finns planering för nya bostäder i rapporten Bostadspotential i Stockholm samt i en omfattande skolutbyggnadsplanering.

I samband med att idrottsnämnden i förra veckan behandlade ett ärende gällande den långsiktiga investeringsplanen var de flesta partier överens om hur vi ska prioritera och vad som ska vara utgångspunkten:

”Vi anser även att kopplingen till stadens planerade skolutbyggnad och bostadsbyggande måste bli tydligare. Förutom större programområden så bör Bostadspotential Stockholm vara en viktig pusselbit när vi planerar för nya anläggningar. Den planerade skolutbyggnaden är av vikt då det är rimligt att planera nya idrottshallar i anslutning till skolorna för att på så vis tillgodose skolans behov av idrottsytor på dagtid samt att för idrottsnämnden maximera nyttjandet av idrottsanläggningen under hela dagen.”

Karin Mattsson Weijber tar som exempel upp Norra Djurgårdsstadens som ett exploateringsområde som saknar idrottsytor. Detta stämmer inte. Under 2012 upprustades Hjorthagens IP med bland annat tre nya konstgräsanläggningar och därtill planeras en ny fullstor idrottshall som ska stå klar inom några år. I kommande etapper planeras det för ytterligare idrottsytor i stadsdelen.

Självklart skall stadsutvecklingen gå hand i hand med planeringen av idrottsytor och därför planerar vi in idrottsytor bland annat på Årstafältet och i Hagastaden som båda kommer innebära ett tillskott för tusentals nya boende.

De olika förbundens arenakrav är precis som Karin Mattsson Weijber nämner en fråga som tagit mycket tid, energi och resurser från kommunerna men jag delar inte hennes uppfattning om att det är kommunerna som frivilligt drivit på denna utveckling. Bland de kommuner som jag har träffat, upplever jag att de flesta ser specialidrottsförbundens arenakrav som en begränsning av kommunens satsning på barn- och ungdomsidrotten. Sanningen är den, att alla pengar kommunen hanterar är skattepengar. Skattepengar som ska räcka till äldreomsorg, skola och människor som av olika anledningar har det svårt. Skattepengar ska också gå till en ökad folkhälsa men då behöver vi också prioritera våra pengar rätt.

Samtidigt finns det många starka krafter som gör att kommunerna tvingas genomföra dyra investeringar för att möta de krav som specialidrottsförbunden sätter upp. Jag anser att Karin Mattsson Weijber och riksidrottsförbundet här har en viktig roll i att hjälpa kommunerna att uppmärksamma specialidrottsförbunden på detta.

Regina Kevius (M)
Idrottsborgarråd Stockholm stad

Kommentarer är stängda